Nytt och gammalt

Efter en lite trög start på året kan jag säga att jag är igång nu. 2017 var ett alldeles fantastiskt år där jag framför allt inom handbollen tagit stora steg. Nu hoppas jag 2018 för med sig samma mängd utmaningar, möjligheter och lärdomar. Överraskande nog har jag fått mycket mer speltid än tidigare under de 6 matcher jag spelat denna månad. Det är en positiv överraskning som fått mig att hungra efter mera.

Med ungefär halva säsongen spelad ligger vi fjärde i tabellen, vilket betyder en kvalplats. Jag hoppas verkligen vi lyckas hålla oss i topp 4, för även om vi inte lyckas ta oss till SHE (Svensk handbollselit) den här säsongen, är kvalmatcherna värdefull erfarenhet. Vi har 8 tuffa matcher kvar att spela och varje poäng är viktig för det skiljer bara ett eller två poäng mellan lagen under oss. För att säkra en kvalplats behöver vi en mer stabil nivå än vi nu har och där alla jobbar hårt för att höja sin lägsta nivå.

Min träningsmängd har minskat sedan jag kom till Sverige eftersom jag tränade och spelade med flera lag i Finland. Hittills har jag inte märkt att det skulle ha haft negativ påverkan men det är svårt att jämföra situationerna. Med en smal trupp i Åbo (där jag främst tränade förra året) låg fokus oftast på individuell teknik och mycket skott, något jag ibland saknar här. Det gäller att kunna använda mina lärdomar från förra året nu.

Något som är svårt för mig att hantera är pressen från att ha en konkurrent. Man blir verkligen bortskämd/bekväm med att varken ha ”en bättre eller sämre” målvaktskollega. Det hjälpte mig enormt att utvecklas som målvakt att våga testa saker, lära mig i vilka situationer jag fungerar bäst och hur jag ska hantera dåliga dagar utan rädsla att bli utbytt. Nu försöker jag se konkurrensen som en fördel och ett utvecklingssteg att hantera känslor och tankar som uppstår. Det är något jag kommer behöva i framtiden när konkurrensen ökar.

Jag trivs bra i Helsingborg och OV så även om inget är bestämt ännu funderar jag på att stanna ett år till och sedan se vilka möjligheter som finns om ett år. För tillfället lockar det inte att återvända till Finland men så kan det också finnas andra större utmaningar som är värda att utforska. Alla alternativ har för- och nackdelar så i slutändan bör man välja med hjärtat. Hade jag inte gjort det förra gången skulle jag inte bo i Helsingborg nu.

matchbild 0118 match 0118
vinterlandskap serietabell

Vintern är här

Förra veckan var jag tillbaka i Finland och fick till min glädje uppleva lite snö. Jag hann inte till Pargas och hälsa på för syftet med resan var landslagsläger i Kisakallio. Istället åker jag hem när vi har en veckas paus från gemensamma träningar på julen. Mamma har varit på besök och jag har lärt känna några utanför handbollen så jag har undgått den värsta hemlängtan så här långt. Det känns ändå bra att komma ”hem” och jag märker att jag blir mer ”mig själv”.
Sedan jag flyttat utomlands har jag förändrats en del. Dels har jag växt som person och dels har jag anpassat mitt beteende och uttal för att passa in och vara mer lätt förståelig för svenskarna. Ibland känns det därför som jag inte vet om jag är den här nya personen bara i Sverige eller om det är en permanent förändring. Är jag ännu den samma flickan som flyttade från Åbo till Helsingborg?

Landslagslägret började med tester som gick helt okej. Därefter körde vi 6 träningar med mycket målvaktsträning och spel. Jag var lite besviken på testresultaten eftersom jag varken förbättrade eller försämrade särskilt mycket, har jag tid ska jag försöka träna extra till nästa gång. Jag ska även jobba mera med kroppsvård och rehabilitering eftersom jag känt belastning i mina knän och i min axel och vill vara i bästa möjliga form till våren.
Jag känner att det här lägret har lyft mitt självförtroende och gett mig verktyg att jobba vidare i Sverige för att utveckla en mer mångsidig repertoar som målvakt. På fredagen åkte vi till Estland för att spela två träningsmatcher mot det estniska landslaget. Det blev två fina vinster i båda matcherna även om min egen prestation inte alls var bra, jag hoppas verkligen på att bli uttagen till nästa läger trotsallt.

En av de roligaste grejerna med att vara med i landslaget är att åka på resor och besöka nya länder men det känns bra att vara tillbaka till Helsingborg nu. Under veckan jag var borta saknade jag jobbet och träningarna, det var roligt att återgå till vardagen på måndag. Det känns som jag lyckats bra på denna veckas träningar och idag (lördag) hade jag match med både a-laget och u-laget. Det känns som jag fått med mig förra veckans självförtroende till Sverige. Jag har fått mindre speltid än jag hoppats i a-laget och har känt mig nervös när jag väl kommer in på planen med idag var feelisen i båda matcherna på topp och jag gjorde en stabil 60minuters insats i u-lagsmatchen.

Julhälsningar till er alla
Linnéa

sno estland
fin est finland